Filosofiskt värre
Sitter i mörkret med en färsk grekisk sallad som jag snott ihop. Moras fula adventsljustake svider liksom i ögonen på mig. Det luktar fetaost. Eller kön. Inte bestämt mig där än.
Nåt läskigt hände mig i onsdags, jag tror att jag för första gången i livet kände min biologiska klocka börja ticka sin väg.
Hjälp!
Säg för fan ingenting till nån om det här!
Det är absolut inte så att jag går och suktar efter en unge. Nej nej, utan för första gånget i mitt liv så kunde jag helt plötsligt från ingenstans se mig själv som mamma.. Det var så det hela gick till.
Jag har alltid vart skiträdd för barn.
Inte för att jag nu helt mirakulöst skulle sitta barnvakt - neeejrååå - Nån måtta får det vara.
Eftersom jag tycker relativt synd om mig själv i sjukdoms tiderna så har jag laddat med godis och film.
Jag ska se "HORTON" eftersom, "elefanten Horton roar alla åldrar" och jag älskar elefanter som roar.
och sen valde jag "Longitude" eftersom jag älskar historia. OCH för att snyggot, men lite till åldern, Jeremy Irons är med!!
Sen blir det "Ice Age" 1-2...
Nåt mer som är ganska konstigt är att jag helt plötsligt tycker om choklad - det fattar jag inte heller - har aldrig tyckt om choklad tidigare, varför denna vändning? Vad är det som händer egentligen?
Är jag så kärlekskrank att min hjärna/kropp undermedvetet vill ha choklad eftersom det är sk harmoniserande för sinnet....?
Orden "om du älskar mig så sväljer du" har en äkta mening med choklad.
Nu vet jag varför jag är sugen på choklad! En sexuell frustration!
"Spännande och någonting man kan leka med, och choklaaaaad" Tammetusan!!
Höres va fan.
