iowa

Många kan säkert uppfatta mig som negativ eller skeptiskt till det mesta i livet, jag ser många gånger saker svart eller vitt. Ingen jävla regnbåge. Oftast hittar jag negativa anledningar lättare än de positiva. Ingenting som stört  mig förut för jag vet att en positiv attityd är A-O. Man kan påverka sitt eget liv med sitt tankesätt.

Nu är det ju så här att jag levt ett personligt krig/helvete inombords sen jag fick p.ångest diagnostiserat.
Det är jävligt lätt att tycka synd om sig själv, och jag skäms inte över att erkänna att jag ofta gjort/gör det, Sen en tid tillbaka har jag arbetat med kbt och märkt en märkbar skillnad i mitt tänk kring p.ångesten. Den är inte en lika stor del av min vardag som den var för några månader sen.
Det är vidrigt hur ens tankar kan vända sig och motarbeta dig. Och jag hoppas att ni ALDRIG behöver uppleva detta, att känna sig som en främling i ens egna tankesätt. Hur det är att ha varenda timme på dygnet som ens fiende.Att känna sig så ensam i en ensamhet som egentligen inte existerar utan som du själv har bildat och upplever.

Vet du hur det känns att stå bland tusentals människor och bara höra sina egna tankar, hjärtslag, känna hur tunnelseendet kommer smygandes och du blir helt avskärmad. Ingen kontakt alls. Man går in i sig själv helt.
Att  ha vetskapen över att man sakta men säkert börjar isolera sig är fruktansvärd. Jag har gjort ALLT jag kunnat för att leva mitt liv så som jag gjorde innnan - och jag har lyckats. Tack och lov.
Men isolationen är inte bara i yttre faktorer.
Man är i ett vakuum.
Fortfarande högst medveten om allt men samtidigt vettskrämd och paralyserad av sina egna "harmlösa" tankar.

Det är väldigt svårt för en utomstående att ens försöka relatera till detta om man själv inte drabbats.
Det är en otrolig tystnad kring det. Ingen frågar. Ingen vågar. Som om det är något fult och äckligt...
Man kanske är psyk-sjuk?

Jag har allt jag vill ha i mitt liv. Kärlek.
Familj, kompisar och pojkvän.
Andra saker är bara materialistiska.

Ändå kan jag känna hopplöshet inför min framtid. "Ingenting tjänar något till". "Varför bry sig".
Rationellt tänkande tar semester och p.ångesten flyttar in.



För att återkomma till det jag skrev i början, att jag kan tycka synd om mig själv så gör jag det nu i skrivande stund.
Efter allt jävla skit jag gått igenom de senaste 4 åren..... så måste jag bli sjuk den ENDA veckan på året jag sett fram emot.
Jag har haft riktig hög feber sen i fredags, halsen värker så pass att jag inte kan äta, näsan är täppt, ont i hela kroppen och i huden, fryser, fryser inte....
Jag blir så trött. Av 52 veckor så är det denna vecka.
Ingen idé att man gör sig till i livet - det skiter sig ju väldigt tydligt oavsett.
God jävla jul.