iowa

Mina föräldrar.

Min pappa var en idol för mig, och vice versa. Det fanns inte mycket han kunde göra för att få mig irriterad. Jag kan se tillbaka och inse att jag och farsgubben var riktiga polare. Dödspolare.
Han var pappa när jag var liten, han var som ett trottsigt syskon under min tonårstid, för att senare bli en bästa vän.
En otrolig människa med massor av talanger, spela instrument, sjunga, skriva, rita, mekka bil/båt whatevvah, laga mat...
Pappa blev sjukpensionär när jag var runt 10 år, han fick diabetes. (jo, på 90-talet blev man sjukpensionär pga det). Det tog pappa hårt att inte kunna arbeta. Att förslora sin yrkesroll, han hade alltid vart yrkesverksam. Ambulansjukvårdare, busschaffis, taxichaffis...Nu var det ingen som ville ha honom och det måste ha vart en väldig social smärta.

Musik är något jag och min pappa pratade mycket och hade som ett stort gemensamt intresse. Mest var det vikingarna och Elvis... och storband. Eller jah...typ hela tiden.

"lyssna till basen i detta stycke"
"hör du dubblen i trumman här"

Jag kunde prata med min pappa, ärlig och rättvis. Envis som bara fan, omtänksam, busig, empatisk, kunnig.
Det skulle ta mig år att radda upp alla bra minnen med pappa...
Det ni behöver veta är att jag fortfarande har en pappa, trots att han är död. 
Han fattas mig något så otroligt varenda dag.

Min kära mora är en tuff brud i lyxförpackning.
Jag har då ALDRIG stött på en kvinna med en sådan intelligens och styrka. Min mora har alltid velat mitt bästa, många gånger lite väl mycket i all välmening. Hönsmoran min.
Vi har alltid tyckt olika, hon trodde nog att flickan hon födde skulle tycka om rosa, smycken och prinsessor.
Trotts detta har hon aldrig försökt ändra på mig, faaast en hel del seriösa pikar har kommit genom åren.
Min mora är en spännande person för mig, som en uppslagsbok fylld med nyttiga fakta och berättelser.
Tror inte jag skulle klarat av grunskolan om det inte var för henne.
Här pratar vi RESPEKT. Jag anser min egen mora vara en av mina starkaste förebilder.
Vi kom varande ännu mer närmare efteratt pappa dött och idag är hon en av mina absolut närmaste vänner som jag kan prata om ALLT om. Ibland kan jag känna mig halv utan henne.
Även min mora har talanger, hon är en konstnär med nål och tråd och garn. Hon har en ihärdighet som inte är från denna planet, omtänksam, smart, rolig, sympatisk, rätt på, organisatorisk.
Min mora tycker väldigt mycket om sport.(till skillnad från pappa som ansåg att motorsport var den enda sporten)
Musiken från pappa och sporten från moran.
Laga mat kan moran också, och hon är en riktig "fixar Olle".
När jag var mindre strök hon mina underkläder/strumpor, tom mina gympakläder?!

Jag hoppas att jag en dag kan mäta mig med dom båda.
Dom har alltid funnits för mig och stöttat mig.

Självklart är inte allt en dans på rosor, men efter att ha förlorat den ena föräldren  så är den där jävla dansen på blomster oviktig.
Kom i håg det.

// En mycket älskad dotter