Uppdatering

Nu har jag och Die Katze varit ensamma i en massor med dagar...synd att jag jobbat en del av dom men skit det samma. Min fina svarta fara!
Dock har jag insett att jag är sjukt överbeskyddande av katten...så fort hon hostar eller nyser till så hoppar jag och måste typ kolla att luftvägarna är fria.

Stackars Die Katze.

ENligt min egen psykologiska analys av det hela så bottnar sig det i farsans död. Att jag på nå sätt är livrädd att det som betyder mest i mitt liv ska nu också dö ifrån mig utan att jag kan göra någonting,
JAg har alltså lagt över en del av känsloryggsäcken från farsans död på min levande katt, tänk så fel det kan bli.
Bra är dock att jag är medveten om problemet.
Eller så.

Mja whatelse?
Sista natten på jobbet...JAg har sååååå mycket att göra innan nästa onsdag (då jag ska hålla brandutbildning för duktiga vikarier) jag är lite rädd att jag inte kommer hinna skriva ihop ett bra manus.

Så på söndag kommer jag stänga ner verksamheten "social Iowa" och inte vara kontaktbar på en vecka. Skönt.

OOOoooo hörrni. Nästa vecka ska jag träffa min första PT in life! Och börja lyfta skrot seriöst för att förvandlas till ett monster!!

Alldeles nyss var vi ute på en bakisda, jag och M hör hur någonting brölar satan en bit bort. Vi ropar ut L och sen står vi och diskuterar:

"en älg?" säger M
"nää, dom låter mer UUUÖÖÖÖÖ" säger jag
"Ropa på L, hon kanske vet..." säger M
L kommer ut
"Kan det va ett rådjur...?" undrar L
"äh..rådjur låter inte såå, KANSKE att det är en älgkalv som ropar på mamman?"
"mmmmmm" säger alla
"En rådjurshane!" säger M
"JAaaa" instämmer alla andra
"En gång hörde jag ett rådjur - det lät som en skällande hund..." Fortsätter M.
"Vildsvin?"
"Hörru, så låter inte ett vildsvin..." säger jag.
"En hjort då?"
"Ja, kan det vara" (här drar jag en histoira om när jag stötte på en hjort i en skog...och jag upprepar brööölet för dom...)
"MEN TÄNK OM DEN ÄR SKADAD OCH ROPAR I EN OCH SKÄR ÅNGEST!?" utropar jag och börjar gå mot ljudet..
Inget svar.
"Jag menar, den kanske är påkörd och ligger där med bruten tass och kvider.."
"Tass?" säger L
"ja men klöve då"


Lite roligt att jag ansåg mig vara vilddjurs expert...om jag ska va ärlig så lät det mer som en knubbsäl...men det ville jag inte säga högt..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0