iowa

Ja...jag hade ju skrivit ett inlägg men det passade tydligen inte. Cause it got deleted.
Recap:
Produktiv dag. Besök på jobb. Städ. Promenad. Gym.
Svullna skenben, benhinneinflammation delux?
Värker satan iaf.

Jag är glad att denna månad är över. Jag hoppas nästa blir dräglig.

Stort grattis till min kära kusin A som blitt fästmö!
Det värmde i hjärtat.
Leve kärleken.

Idag har jag tagit lååååånga promenader. Det är skönt att vandra omkring utan mål och utan tankar. Jag lyssnar på ljudbok, just nu om Adolf Hitler -mkt bra btw, och har stora mörka solglasögon på mig.

Har lagat mat. Ätit den. Rensat jordgubbar.
Nu väntar jag på efterlyst.

Imorrn är det städ som gäller.
I have förberett mig mentalt.

Yes. Alright.Bye.

Hur länge ska man va så här nattsvart då?
När ska livet få nån mening.
Detta är ju för fan tragik med humor.
Jag tränar var dag och väntar på att endorfinerna ska kicka i. Då får jag va glad iallafall två timmar.

Man orkar ju inte känna efter hela tiden också. It is what it is.
Just nu i skitlivet är jag en maskulin-emo-blackmetal"i do t give a fuck"-rör mig inte-jag kräks på allt-människa.
Och sen hatar jag könsroller.
Men are objects!

Fy fan. Tvi.

Vilken helg.
I fredags åkte jag pendeltåg i 1,5tim till södertälje hamn där Jonossi hämtade upp mig...vi såg också till att timpan satt med i bilen då han också ville åka till gbg.
På kvällen käkade vi god mat, som vanligt, hos svärföräldrarna och sedan gjorde vi en tidig kväll för att vakna pigga inför bröllopet.

Jag sov asdåligt självklart.
Iallafall, jonossi fixade god frukost och ssedan var det dags att börja fixa sig.
Tolv var vi på g mot hotellet i centrala gbg.
Jag hade lockat håret men eftersom jag har skithår så var håret rakt efter tio minuter...
Vid 14 tiden satt vi i kyrkan och sedan rullade det på.
Sermonin hölls på svenska o engelska. Very Intressant.
Bruden är nämligen från Schweiz.

Sedan åter till hotellet och receptionen började, god mat, dricka, massor med skratt och glädjetårar.
Dom är så fina A & R!!

04 var jag i säng och studsade INTE ur sängen vid nio då det var dags för frulle.
Sedan hämta timpan för att köra uppåt mot sthlm.

bilder kommer ev imorrn.

Nu sitter jag o sörplar på en kaffe. MÅSTE hålla mig vaken för det är ju OSCARSGALA!!
NOBEL och Oscarsgalan är obligatoriska.

Mer imorrn jao. Hej!

Jaha..och här sitter jag rakt uppochned i sängen. Klarvaken men en molande oro i kroppen. En ganska gedigen värk i nacken också men oron tar över smärtan för tillfället.

Jaaaa jag ska ta en tablett. Druckit en kopp te också. Varje jävla gång jag gör det så blir jag fan illamåendes.
Ändå fortsätter jag försöka lära mig att dricka blasket.

Tidigare hade jag en ganska svart och deprimerande dialog med mig själv.
Vad är meningen med livet?
Vad fan går det ut på?
Man lever ju bara för att dö. Och därimellan skrattar man och ler ibland, föder en unge eller två. Drar på sig skulder och försöker leva upp till helt meningslösa bilder av någon sorts "idyll" eller "ideal" av det sk livet.
Jomenvisst serrö...det är mina existensiella frågor som jag försöker få nån rätsida på. Mina värdsliga filosofiska tankar.
Det måste ju finnas nåt mer än detta?
Och nu snackar jag inte om nå hokus pokus med tro och liv efter död, utan att detta , den ENDA liv du någonsin kommer uppleva - what to do?

Äsch

Tjohooo för mornar då man inte hinner nåt!
Jag vaknade vid halv tre av att klockan ringde...allt väl så länge...tills jag inser att jag måste gå hemifrån om en halvtimme?! För att åka tåg...sedan buss till solna och ortopedteknikern.
De få som haft mig som övernattningsgäst vet att jag behöver minst 1 1/2 timme för att vakna, dricka kaffe, käka smörgås...och typ använda toan i lugn och ro.
Nä. Nu fick jag prioritera.
På med kläder använda toan o packa. Then off i went.
Nu sitter jag på roslagsbanan och är chockad och sur. Hoppas Uffe piggar upp mig. I put my trust in Uffe.

Inatt jobbar jag. För att sedan vara ledig i över 14 dagar.
SKÖNT TYCKER JAG.
Jag ska ta hand om min mora. Även fast hon hatar sånt daltande..haha. "fluffa kudde?" "mer kaffe"?

Själv älskar jag sånt. Fast jag är väldigt lat också...

Greve Duckula.
Ett av mina favoritprogram!
" morsning korsning "
"vaddå morsnig korsning?! Är vi inte av samma sort?!"
Haahahahaha (Ankhumor).

Iövrigt sitter jag med magknip...längtade efter en stadig frukost ( en brödskiva mer än vanligt. En bapelsin och en kiwi kaffe och H2O) men efter kiwin så fick jag knip.

Snart ska jag bege mig ur varma sängen ( jag äter alltid frukost i sängen) och gör mig iordning...

" jag framför inga åsikter om din anatomiska yta" hahahaha
Ankhumor igen..

On with my doins!

Jobb.
Så kan man summera kvällen. Tidigare idag har jag sovit..och när jag vaknade gick jag och tränade.
19.00 åt jag middag rotfruktsvårrulle och ugnsbakade rödbetor. Aaaaaaa och hur gott var det då? Asagott såklart.
Med till jobbet åkte brytbönor, minimajs, selleri, körsbärstomater och minimorötter. Tydligen äter jag för mycket frukt...så jag får i mig för mkt socker...AMEN HALLÅ?!
Jo men så är det så nu ska jag vänja mig av med frukt och endast äta 3 om dagen och inte 15...

Urk...

Jaja...åter till jobbet!

På roslagsbanan på väg hem. Har spenderat gårdagen och dagen hos Jonossi mitt i smeten. Idag gick vi ut på promenad/köpa kuvert och frimärken/kolla runt och hittade gallerian O-ringen. Och en rea på ur&penn. Alla smycken 20kr.
Jag frågade två gånger om det stämde.
Så nu har jag farstaglitter och chicka örhängen att stoltsera med.
Men jag känner mig malplacerad sådär mitt i stan. Känns som om folk tittar på mig för att jag glömt ta av mig mina hängslen och stråhat och gummistövlarna luktar kobajs...
Man vänjer sig kanske?
Igår gjorde vi inte mkt. Tittade på "Ted" och spelade spel på Jonossis ipad...och kollade på melodifestival. Det var sådär.
Dåligt ljud. Tillochmed Jonossi uppfattade att det inte stämde.

Jag fick skjuss till Östra då jag är rädd för tbanor och folk där nere efter mörkrets inbrott...iallafall när jag är själver.
Det var snällt och uppskattas mycke.

Nåväl.
Adjö för denna gång.

Nyss klar hos ortopedteknikern i solna. Mycket trevlig prick. Och vilka stjärnor han arbetar med!! Hittade många av mina sportfavoriter på hans väggar.
Han gjorde mina nya inlägg...han tyckte jag hade höga och fina fotvalv haha. Jag fick stå på en låda och han styderade mina fotsulor och vart jag lägger tyngd...jag fick gå på ett gå band och då utbfast han " vilken stabilitet i anklarna du har ! Raka och fina linjer! " jag som hatar fötter - mina egna included rös av obehag genom hela timmen...han gjorde gipsavgjutning(juta..? Gjuta?) på mina fötter sedan fick jag fotbad..
Sen tittade vi på lite skor...och jag får klassa mig som herre när jag hädanefter söker efter gympaskor...eftersom man ska ha lite luft i sina gympaskoj och dom ska ej sitta tajt och som vanligt så tror alla bolag att tjejer inte har över stl 41.

43 och en halv ska jag ha...tydligen..haha. Jag och Michael Jordan.

Återbesök 13/2 för utpassning och pröjs.

Nu är jag på roslagsbanan...kollektivtrafiken har flytit på bra. Tack för det.
Kanske att jag gör ett besök på kulturhuset och kollar in lite ljudböcker när jag ändå är i byn.
Sen prata med doktor...träna...tvätta...städa..öh vad mer kan man hitta på..?
Imorrn är det middag med nattisarna iallafall...
Imorrn är det en månad sen jag bajsade på nikotin.
4 veckor sedan var det i förrgår.
Hurra för mig.

Täby nu...snart hemma...i byn..
Det tränger från min urinblåsa...can I make it?
(cliffhanger)

...2,5h sleep.
Oförändrat tillstånd. Man känner ju en viss bitterhet över att detta dygn kommer bli piss och femti.
Jag ser två senarion:
1. Hålla mig vaken och va zombie utan kntiativförmåga resten av dagen.
2. Somna när kroppen vill och vända på dygnet resten av veckan, vilket innebär då att vakna fem på eftermiddagen...kul på ens lediga vecka...öh nä.

Oh well...värre saker har hänt.

Det är ibland stört omöjligt för mig att sova. Har mitt psyke ro så är det kroppen som protesterar.
Nu har jag tagit tablett så jag hoppas att sömnen inbefinner sig om 30min ungefär.

Medans jag väntat så har jag läst Kristians senaste meddelande till världen.
Kristian som inte vet av hur mycket han betyder för så många.
Hur en människa kan beröra en annan med enbart ord.
Beröra på det sättet att orden skär igenom hela ens kropp som en glödande lans.
Berör på det sättet att jag byter livsstil.
Jag kommer aldrig att kunna tacka honom för det.
Bara kunna se till att jag fortsätter på samma bana i hans minne.
Jag vill inte att han ska dö.
29år.
Helt ofattbart, tänk själva, att skrivna ord kan påverka en så man ser ens liv helt annorlunda.
Samtidigt som jag ser min värld med nya ögon så har den även blivit fulare. Mycket fulare.
Svart och trist. Grov och hänsynslös.
Att behöva dö i förtid.
Kristian krigshjälten. Till häst buren.

Jag är ledsen. Mycket ledsen.

Kväller;

Vaknade vid 14 tiden, allt väl.
Handlade lite vid 17 tiden. Bra det med.
Fastnade framför svtplay och "pilgrimen".
Också bra.
Nu är jag uttråkad och ska lägga mig. Mindre bra.
DOCK!!!!! fick jag mina dvd:er som jag beställde förra veckan.
Bara massa om 2a världskriget...dom måste ju tro att jag är besatt (lite kanske...).

Imorgon skall det pratas med doktorn och bakas.
Onsdag är det utbildning i bemötande (som om jag behöver det..)
Torsdag är ,det PT dags
Fredag är det middag med mina nattisar

Hej då.

Att man inte lär sig.
Foppatofflor är de sämsta underlaget att toffla runt i när du vandrar över 4-5km per pass.
Jag hava sådan smärta i höft och knä så jag ligger nu i soffan och kvider. Min kära arb.kamrat får lyssna på min klagosång.
Dags att lägga pengar på RIKTIGA jobbdojjor tror jag.
Och dags att ringa fotdoktorn. Och få pensionärs-inläggen.

Jag tittar på Per Moberg som lagar äckelkött på äcklig grill.
Han är ute i skogen...bland öppna slänter och ängar.
Det ser ut att vara fuktigt, så jag är helt säker på att det riktigt doftar SKOG! Blöt mossa, hala stenar, gran....gräset..trääädkronooor!
En sjö.

Fan vad jag längtar ut!
Jag är min fars dotter och tycker vtuna är stad.


... ....

Jaja.

Idag säger vi Hurra för en av mina absolut äldsta vapenallierade: Kusin A. *fanfar*

Nyss vaken..har en natt kvar sen är jag ledig i lite över en vecka. Den veckan ska spenderas med mig och div uppdrag.
Känner mig stressad inombords.
Kanske därför jag har sådana (mar)drömmar som jag har?
Vilopuls på typ 200.. nu ska jag iaf spä på den med kaffe.

Mina surrealistiska drömmar fortsätter..
Inatt drömde jag om ett lugnt, vitt, vackert vi terlandskap med röda stugor där röken forsade ur svarta skorsten.
Jag var där med ganska många människor, många vars ansikten jag inte kände igen men dom kände mig, några ansikten var från förr, avlidna människor och kamrater.
Det fanns också mycket hundar, en faslig massa med snälla, lydiga hundar.
Alla möjliga raser och storlekar.
Vi människor känner frid och vi samspelar med respekt och kärlek gemtemot varandra. Vi spelar tilloch med ett bollspel.
En medelåldersman ställer sig upp i folkmassan och tar till sig uppmärksamheten. Han har något viktigt att säga, tänker jag.
Alla är vända mot denne man som är mörkhårig, kortklippt och har någonform av grönrutig skjorta på sig.
Han talar med en stark stämma, den skär igenom folkmassan och alla blir trollbundna. Nu finns det ingenting i mitt liv jag behöver bry mig om eller oroa mig över, när mannen talar känner jag ro.
Mannen riktar sin uppmärksamhet mot mig, jag blir lite osäker på vart jag ska titta, han säger snälla ord och det verkar som jag utmärkt mig för han säger att jag är värdefull för honom och alla andra. Han vill ge mig en gåva, gåvan kommer som flytandes genom folkmassan och när jag har gåvan i mina händer så säger han:
"för att ditt största intresse är 2a världskriget".
Gåvan jag har fått gör mig glad.
Ny miljö: inne i en av de röda stugorna är det varmt och skönt, stämningen är glad och man småpratar med varandra.
Jag står längst bak i stugan och observerar, någonting hugger i min mage, en oro. Jag känner mig rastlös och rädd. Det börjar snabbt skymma utomhus och jag vet att med mörkret kommer det.
Sakta börjar jag ploga mig igenom människorna för att ta mig fram till ytterdörren.
Genom det lilla fönstret i dörren ser jag ut i vinterlandskapet som sakta mörknar.
En stor stenbumling. Min blick faller på en gigantisk sten, det blir tyst. Jag hör ingenting. Min oro växer sig så stark att jag börjar utsönda adrenalin och får tunnelseende. Nu är stenen det enda jag kan uppfatta och se.
Någonting rör sig bakom stenen. Jag får ont i ögonen för jag vill inte blinka, om jag blinkar kan jag kanske dö?
En grå skepnad tar form och glider fram, sakta, längst marken.
Allt är stilla men det är bara jag som uppfattar faran.
Den gråskepnaden blir större och kommer närmre. Jag hinner inte med att skifta fokus så skepnaden blir suddig. Jag måste blunda. När jag öppnar mina ögon igen så stirrar jag in i två bruna ögon.
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag vandra sakta med blicken och uppfattar att varelsen inte är en människa.
Min oro och rädsla har nu förvandlats till skräck och jag är torr i halsen.
Jag vågar inte titta mer men jag måste.
De bruna ögonen studerar mig och jag vill inge annat än att sänka blicken. En imma lägger sig på glaset, det är inte från mig.
Äntligen kan jag ta ett andetag. Sakta försvinner imman på rutan och varelsen är borta.
Jag vänder mig snabbt om, ingen annan har sett det jag sett.
Ett skarpt ljud får mig att reflexmässigt titta ut genom dörrens lilla fönster igen. En retriver står ensam vid stenen. Plötsligt hoppar varelsen fram och det ser ut som de två dansar i snön.
En varg.
Nu har fler sett vad jag ser och även fast vi är bakom låst dörr utbryter smärre panik.
Jag känner något kallt i min högra hand, något tungt vilar i den.
Jag tittar ner och ser att det är en revolver.

Vargens ansikte är åter på plats vid det lilla fönstret och någon ropar "skjut".
Vargen försvinner. Retrivern återvänder och de två ger sig på varandra.
Jag öppnar dörren och möts av den isande kylan, jag går i en halvcirkel med vapnet i båda händerna, siktandes mot vargen.
Det är svårt att få en fri skottlinje då varg och hund inte direkt står still.
Jag tänker snabbt för mig själv "hund eller varg".
Det får bli vsrgen, då jag sympatiserade mer med den tama vargen, hunden.
Jag skjuter ett skott som tar i bålen, varjen reagerar inte.
Jag tänker att jag måste komma närmre, några trevande steg framåt och jag skjuter igen, denna gång träffar jag i huvudet men vargen verkar opåverkad. Ett tredje skott går in i nacken och vsrgen släpper taget om hunden och börjar backa bakåt.
Jag går efter för jag vill inte att vargen ska vara skadeskjuten och lida in i döden, då avrättar jag den hellre ordentligt, jag springer mot vargen.
Med ett skott i pannan dödar jag vargen.
Sakta vänder jag mig mot stugan och börjar gå. På vägen dit ser jag en förfrusen hund.
"kom nu" säger jag och den istäckta hunden skakar av sig isen och följer mig in i den röda stugan med det svarta skorstenet i det numera blåa vinterlandskapet.


Sedan är jag vaken.
Tyd den drömmen om ni kan.

Denna resa jag gör nu när jag slutat röka är fantastisk.
Det enda tråkiga egentligen är väl att jag gör den ensam. Det är ingen annan som får vara med om det jag upplever nu.
Med rädsla över att ta i för mkt så är det som att bli återfödd..Fri från slaveriet under Nikoti ets klor.
Jag är fri. Styrs inte längre av nikotin.
Sjukt kul.
Det är så kul att jag nu bestämt mig för att satsa mer pengar och tid på träningen.
Nu jävlar ska det svettas och svällas. Jag har en baktanke med det hela också...förutom hälsa så har jag en gammal flickdröm som jag vill sträva efter : att göra lumpen eller grundläggande militär utbildning. Och nu när jag är undersköterska så är det utmärkt att bli Militär Sjukvårdspersonal och jobba utomlands!!
Detta ligger ju lite i framtiden men att ha mål är viktigt.
Det skulle vara så kul!!
Satt och glodde lite inatt och det krävs ju en hel del...och jag har ingen aning om jag är lämpad...men fan va jag vill.
Att få jobba med att rädda liv i utsatta områden.

Samtidigt så vill jag plugga så jag kan bli nåt som jag kan tjäna pengar på..
Vad ska man välja, det som är spännande och roligt...eller dt säkra kortet och kanske bättre betalt?

Just nu är "lumpen" mkn morot iallafall.

Dags att jobba 1/3.