Tröttsamt
Måndag morgon. Även fast jag är ledig hela denna vecka så är måndag - måndag.
Förra veckan var en sån där vecka då mitt "goda" jag fick glänsa lite extra.
Hittade en herrelös hund (på fyllan, på väg till en efterfest hos Finkel) Ringer 118118 för att dom ska ge mig numret till nån djurorganisation - jag blir kopplad till polisens telefonsvarare och pratar in ett LÅÅÅNGT meddelande om att jag minsann hittat en hund, ger beskrivning (i detalj) om hur jycken ser ut, lägger till att "han ser ut att heta milou" den såg ju ut som Tintins hund.
Polisen ringer upp och förklarar att han minsann absolut inte har tid för sådana händelser, utan att det sker brott som han och hans polis-kompisar måste lösa. Jag ifrågasätter snällt hans värderingar och påpekar att "djur har också känslor, det är kallt ute, han är rädd" Jag får till svar att antingen lämnar jag hunden eller tar med den hem till mig.
"jag vill inte åka dit för att ha kidnappat en hund"
"Neeeej, du har hunden kvar bara över natten", säger konstapel Marcus.
"Aaaah...åkej"
Jag tar en liten paus efter mitt samtal med konstapel Marcus. Hunden kryper upp i mitt knä, vi fryser tillsammans en stund, han hårar av sig nåt otroligt, jag suckar högt om att "nya kappan e hårig".
Slutet gott allting gott, matte kom tillslut och jag slapp kidnappa hunden. (hade aldrig gett tillbaka den).
Några dagar senare när jag ska baka matbröd (!?) så har jag självklart glömt köpa mjöl. Knatar ner till fd. Domus och står lydigt i kön inväntades min tur.
I ögonvrån ser jag en gammal tant som precis packat klart sina varar och sätter sig på dom där "avsatserna" i slutet av rullbandet (ni veeeeet). tillslut kommer det en personal och ett glas vatten till´na. Sen ropas det ut i högtalarna :
"Ett kundmeddelande - finns det nån sjukvårdskunnig i butiken?"
jag sneglar bak i kön och alla ser likgiltiga ut.
Ner med mjölpåsen och fram till kassörskan:
"hej, jag är sjukvårdskunnig " , fram till tantaloo och presenterar mig och frågar vad problemet är.
Jo det var ett astmaanfall och lite ångest som var problemet. Jaha jaaa.
Jag frågar snällt med min lenaste röst och tanten möjligtvis har medicin/inhalation med sig? - Det hade hon.
(här blir det en lång paus, då vi bara stirrar på varandra)
Jag säger med en skarpare röst: "TA DEN DÅ ", tantaloo lyder snällt och inhalernar. Jag knäpper upp hennes jacka en aning, kollar puls o grejjer SEN.....sen kommer den nån jävla tjomme till kvinna och leker amatör-doktor.
Jag blir skitförbannad eftersom det är numera MIN PATIENT och frågar denna kvinna "vad har du för utbildning?". Kvinnan blir tyst och bara tittar på mig, tittar på tanten och sen går.
Det funkar alltid att leka översittare.
Slutet gott allting gott - Jag får eskotera tanten och hennes dramaten hem till henne. Hon bad återigen om att få veta mitt namn, jag a-r-t-i-k-u-l-e-r-a-d-e fram det så tydligt som möjligt (man vet ju aldrig om hon kan va generös eller nåt) tacka sedan för mig och knatade hemmåt, rätt nöjd med förmiddagen.
Undrar nu vad som komma skall denna vecka!
Aufwiederhören !
Förra veckan var en sån där vecka då mitt "goda" jag fick glänsa lite extra.
Hittade en herrelös hund (på fyllan, på väg till en efterfest hos Finkel) Ringer 118118 för att dom ska ge mig numret till nån djurorganisation - jag blir kopplad till polisens telefonsvarare och pratar in ett LÅÅÅNGT meddelande om att jag minsann hittat en hund, ger beskrivning (i detalj) om hur jycken ser ut, lägger till att "han ser ut att heta milou" den såg ju ut som Tintins hund.
Polisen ringer upp och förklarar att han minsann absolut inte har tid för sådana händelser, utan att det sker brott som han och hans polis-kompisar måste lösa. Jag ifrågasätter snällt hans värderingar och påpekar att "djur har också känslor, det är kallt ute, han är rädd" Jag får till svar att antingen lämnar jag hunden eller tar med den hem till mig.
"jag vill inte åka dit för att ha kidnappat en hund"
"Neeeej, du har hunden kvar bara över natten", säger konstapel Marcus.
"Aaaah...åkej"
Jag tar en liten paus efter mitt samtal med konstapel Marcus. Hunden kryper upp i mitt knä, vi fryser tillsammans en stund, han hårar av sig nåt otroligt, jag suckar högt om att "nya kappan e hårig".
Slutet gott allting gott, matte kom tillslut och jag slapp kidnappa hunden. (hade aldrig gett tillbaka den).
Några dagar senare när jag ska baka matbröd (!?) så har jag självklart glömt köpa mjöl. Knatar ner till fd. Domus och står lydigt i kön inväntades min tur.
I ögonvrån ser jag en gammal tant som precis packat klart sina varar och sätter sig på dom där "avsatserna" i slutet av rullbandet (ni veeeeet). tillslut kommer det en personal och ett glas vatten till´na. Sen ropas det ut i högtalarna :
"Ett kundmeddelande - finns det nån sjukvårdskunnig i butiken?"
jag sneglar bak i kön och alla ser likgiltiga ut.
Ner med mjölpåsen och fram till kassörskan:
"hej, jag är sjukvårdskunnig " , fram till tantaloo och presenterar mig och frågar vad problemet är.
Jo det var ett astmaanfall och lite ångest som var problemet. Jaha jaaa.
Jag frågar snällt med min lenaste röst och tanten möjligtvis har medicin/inhalation med sig? - Det hade hon.
(här blir det en lång paus, då vi bara stirrar på varandra)
Jag säger med en skarpare röst: "TA DEN DÅ ", tantaloo lyder snällt och inhalernar. Jag knäpper upp hennes jacka en aning, kollar puls o grejjer SEN.....sen kommer den nån jävla tjomme till kvinna och leker amatör-doktor.
Jag blir skitförbannad eftersom det är numera MIN PATIENT och frågar denna kvinna "vad har du för utbildning?". Kvinnan blir tyst och bara tittar på mig, tittar på tanten och sen går.
Det funkar alltid att leka översittare.
Slutet gott allting gott - Jag får eskotera tanten och hennes dramaten hem till henne. Hon bad återigen om att få veta mitt namn, jag a-r-t-i-k-u-l-e-r-a-d-e fram det så tydligt som möjligt (man vet ju aldrig om hon kan va generös eller nåt) tacka sedan för mig och knatade hemmåt, rätt nöjd med förmiddagen.
Undrar nu vad som komma skall denna vecka!
Aufwiederhören !
Kommentarer
Trackback
