iowa

Idag har jag vart och "akut"röntgat nacke och ländryggen. Ytterst trevligt. Jag tänker fan inte berätta vad det är som jag råkat utför för det är så jävla idiotiskt och pinsamt. Men jag kan säga att en av sakerna till röntgen är att jag lyckades med bedriften att ramla bakåt i en trappa. Ajj.

Det var en ganska tumultartad upplevelse jag hade hos doktorn i morse. För istället för den gråa tanten jag brukar ha så finns där Dr. Daniel. En skitsnygg, skitung och skitsnygg doktor.
Jag blev asnervös och stammade fram vad som hänt. Rodnade. Och stammade igen.

"Ookej, då kan du ta av dig så ska jag kolla och känna lite"

 - Oh my fuckin god! var det ända jag tänkte. Så där stod man i trosor och bh och fick utöva konstiga rörelser, gå på tårna, gå på hälarna, Daniel kände där och lite här och där igen...
Man kan väl säga att jag sku kunna betala 140 kr varje dag för att få en sån grundlig undersökning av en doktorn med samma kaliber som Dr. Daniel.

När han skulle nervtesta mig så drog han sina händer längst mina armar och frågade om det kändes likadant på båda armar. JA det gjorde det. Likadant på benen. Sen helt från ingenstans så har jag hans händer på insidan av mina lår.
"hoppsan hejsan" det kändes bra där med. Allt normalt.
Självklart är det enbart snubbens jobb....men ändå vafan. Jag får lägga mig på britsen och han trycker och trycker och jag blir bara mer frånvarande eftersom mina tankar är nån HELT annanstans.
När han ställer sig i denna position:


Då vet jag liksom inte riktigt vart jag ska ta vägen....

"Du är en stark tjej" säger han
"Eeeeeeeeh" säger jag

Tillslut efter en halvtimmes genomgång så bestämmer han sig för att skicka mig vidare på röntgen.
Han ber om mitt nummer -
"så jag kan ringa dig med resultaten..."
"meh...aja" svarar jag.

Har ni röntgat knoppen nångång?
Magnetröntgen kändes som om man färdades i tiden. Eller jag inbillade mig det. Det kändes som om jag snurrade runt där inne. Ganska häftigt. Min fantasi drog iväg och jag var beredd på att möta dinosar när jag var klar...men det var samma tråkiga kärring.

Slutet gott allting gott va fan. Inga brutna saker i nacke eller rygg. Några mjukdelsskador som det blir noll-åtgärd på,
ringde Dr. Daniel för att säga 2 timmar senare.
"tack så mycket, du är underbar" säger jag. Varför vet jag inte.
Antar att det var uppskattning blandat med ärlighet eller nåt.

(bilder från google)