iowa

..när jag slog nummret till Monica imorse så visste jag inte hur allt skulle sluta. Det ända jag visste var att jag behövde hjälp så fort som möjligt. Jag hade inte ont eller så, men obehaget växte inom mig.
Jag kommer inte fram, utan måste prata in på telefonsvararen. Det sista jag ville göra. Ville ju höra en röst som sa att ALLT KOMMER BLI BRA.

"Det är jag, ring upp så fort du kan"  sa jag med låg röst.

Sen väntade jag tålmodigt. Hon ringde inte. Jag låg och stirrade på min mobil. Men det hjälpte inte.
Den var död. Tillsut somnade jag, men väcktes 45 minuter senare av att hon äntligen ringde tillbaka.

"Hej, vad är det frågan om?" sa hon med sin ytliga stockholms dialekt.
"Jag måste få komma till dig så du kan hjälpa mig"
"Har du jobbat inatt"
"ja"
"Orkar du så klämmer jag in dig klockan två, annars tar vi en tid imorgon?"
"Jag kommer två..kan inte vänta"
"Har du ont?"
"Nej, inte värst"
"Bra, ses sen då"

Timmarna passerade och jag låg i sängen stirrandes i taket. Det gick fan inte att sova. Frågade Sid om hon var vaken, så jag kunde få hennes sällskap en stund.
Jovisst var hon det. Kokade en kanna kaffe åt henne medans jag berättade vad som hade hänt.

Tillslut var klockan två och jag skyndade mig till Monica, som glatt tog emot mig med en varm och stillsam hand på min högra axel. Lugnet dämpade sig och jag kände att jag ändå var på rätt plats. Oavsett hur det går nu.

"Oj, det här är värre än jag trodde." säger Monica och tittar återigen på röntgen bilden.
"vaddå?" undrar jag och får tillbaka klumpen i magen.
"Det är så pass mycket djupare...Jag måste verkligen få ordning på det här annars blir det.."
Hon sprutar ännu mer lokalbedövandemedel.

Flera gånger då jag var i Monicas händer hörde jag henne muttra om hur "svårt det här är" och "varför vill den inte"...Jag blev bara mer och mer nervös.

"jag måste fixera...detta kan göra ont." säger hon
Det gjorde ont.

Efter 1½ timme stannade hon av arbetet och tittade på mig genom sina glasögon och sa:
"Nu tror jag att det är klart, jo det är det. Bra jobbat"
Vi pratade en stund om komplikationer men Monica lugnade mig och övertygade mig om att detta skulle lösa sig fint. "Du är ung".

Vi gick in i rummet brevid och monica sa tillslut:
"så, det blir 995kr, med rabatten på 600..."
Jag betalade och gick lättad därifrån, med ett återbesök inbokat om en vecka.




FRÅN OCH MED NU ÄR DET JAG SOM TAR MIG TID OCH LÄGGER NER PENGAR PÅ TANDLÄKARBESÖK REGELBUNDET!!
Jag var såååå nära en rotfyllning...ääächhh.
Hon borrade i min käft i över 1 timme..
Fy fan.