iowa

På väg hem, har lämnat Alingsås för en stund sen. Den svenska sommaren ger sken av sig. Det är en gul fin himmel med inslag av mörka dödsångest moln...Det är kyligt i luften och åskan bara väntar på att få bröla ut.
Jag avnjuter några avsnitt av Hercule Poirot och äter sallad.

Det ska bli skönt att få komma hem och krama moran och Die Katze extra mycket, efter att ha läst och lyssnat på vad det överlevande ungdomarna gått igenom och deras dödsångest så vill krama på moran - och äta hennes mat.

Jag finner det otroligt jobbigt med vad som hänt, möjlig att det beror på att det just hänt i Norge..
Jag drömmer mardrömmar om det. Att jag själv blir skjuten, försöker skydda andra - mindre - för att bli skjutna.
Det är vidrigt och mycket verkligt. Jag kan inte skaka av mig det hela.
Och jag försöker hela tiden sätta mig in i situationen av det monsturösa ilskan ocg galenskapen som spydde ut i Norge. Jag tror jag inte ens börjat fatta vad som hänt. Det är för stort och hjärnan har stängt av för intrycken, för den orkar inte mer.

Tåget susar förbi ett par kossor som springer fritt på en åker bestående av km och åter km av grönt gräs. Jag tänker: "Jag vill vara en kossa. Och göra kossiga saker".
ibland hatar jag att vara människa. Undrar om vi som art alltid har haft ångest nära liggandes i psyket?
Jag trot att ångest är vad som gör människan på nå sätt...svårt att förklara. Får bli en annangång.
MEn jag saknar ibland tiden då man inte behövde bry sig ett skit om någonting.
Idag bryr jag mig för mycket om allt.

Jag får skylla en hel del på Jonossi där som väckte känslor i ett annars så ekande och mörk själ.
Idagens läge kan jag tillochmed le åt främmande barn.

DET är helt sjukt.

Men..ja. Så är det.

Om jag blir en kossa i ett annat liv eller så, fatta vilken grej. Att ha 4 magar att göda!!
Man kan käka HUR mycket som helst!! Och bajsa på plats.

MUuu!