Söndag=städdag
Hos Moran, det ska bli middag - kyckling. DESSVÄRRE kronfågelskyckling..huahua..
Min kära mora håller på att städa ur klädkammaren.
Jag ogillar starkt att vara inärheten av kvinnliga kön när dom städar eller "plockar ur" något.
Dom blir på ett jäla humör.
Eftersom halva klädkammaren består av mina prylar så blir jag ofrivilligt inolverad.
"ska den här slängas?" har jag hört ca 45 gånger på en halvtimme.
"ska du ha det här kvar?" och när jag säger att "JAA DET SKA VA KVAR" så säger hon ändå:
"är det här verkligen något att spara?"
sen en massa mummel och suckar.
Nån som känner igen sig?
Jag anser att eftersom mina kläder/skor/skit finns i klädkammaren så vill jag HA KVAR DET,
annars så hade jag SLÄNGT DET för längesen.
Moran är alltid lika förvånad över kaoset i klädkammaren. Även fast hon städade där innan jul och inget nytt har tillkommit. Men det är ingen idé att jag säger nåt, då kanske jag inte får glas-kyckling o ris senare. neeråå.
Jag kokar kaffe till henne i stället och lägger en banan på köksbordet, så hennes blodsocker håller sig normalt och jag slipper städ-utbrott.
Jag håller låg profil, så tyst och snäll som möjligt. Man har ju ändå några års erfaranhet av städhumör..
Undra om man blir likadan med sina avkommor?
Wilma har också fattat att hon ska ha låg profil och inte gå runt och bröla, så hon sitter här bröööve mig.
Och håller käften.
EN KATT
